Det vackraste monumentet över Örbyhus slotts historia är tornet, som kan räkna sina dagar ända tillbaka till 1450-talet. Då ägdes Örby av Johan Kristersson Vase, som var Gustav Vasas farfar. Johan Kristersson uppförde tornet som ett försvarverk på den oländiga sankmarken vid Vendelsjön.

Gustav Vasa bytte till sig Örbyhus av sina kusiner 1548, gjorde ett riksfäste här i det inre av Uppland med vallar, gravar och den 54 fot höga stenmuren kring sin farfars fasta torn. I Gustav Vasas borg gömmer sig gångar och kasematter med utrymmen för besättning och förråd för många år. Borgen kom dock aldrig att tjäna som försvarsverk utan utnyttjades i stället som statsfängelse.

Rikshistoria på Örbyhus Slott
Det var i december 1574 som Erik XIV under dramatiska omständigheter fördes från statsfängelset i Västerås till Örbyhus. Flyttningen skedde brådstörtat och var ett schackdrag av Johan III -det hade gjorts flera försök att befria den avsatte Erik under året.
Vid denna tid befann sig Örbyhus i ett bedrövligt skick -själva fästningstornet saknade tak -men det var ändå nu som Örbyhus skrev rikshistoria såsom varande de olycklige kungens sista tillflyktsort. I februari 1577 förgiftades Erik till döds av sin halvbror Johan. Modern historieforskning har fastställt att giftet var arsenik.

Under de tre år Erik satt fängslad på Örbyhus förekom flera ansatser till befrielseaktioner. Bara ett par veckor efter hans ankomst till slottet upptäcktes en sammansvärjning, planerad av bönder i norra Uppland, som skulle avväpna slottets vaktstyrka om 40 knektar, sedan de kommit in på borggården med den spannmål och boskap som de var skyldiga kronan. Det var troligen sådana oroligheter som drev Johan till att göra sig av med Erik; kort efter en en ny sammansvärjning, denna gång ledd av en västgötapräst, förkunnades från predikstolen i Stockholms Stadskyrka, att Erik dött i fängelset på Örby stenhus den 25 februari 1577, 43 år gammal.

Örbyhus kom att utnyttjas som statsfängelse ända till Carl Gustav Banér, guvernör i Västergötland, förvärvade Örbyhus 1641 och byggde om fästningen till ett barockslott.

"Herr Gustav Banér haver det gamla slottet anno 1668 uti ett kostbart och efter ett skönt och veritabelt arkitektoniskt sätt till ett härligt palatium låtit förändra och en skön trädgård med akvedukter och fontäner anlagt" /På detta sätt omtalar Erik Dahlberg Örbyhus efter Gustav Banérs ombyggnad. Banérs och första makas, Sofia Cecilia Kruus, vapensköldar pryder alltjämt fasaden mot öster."

Barockslottet Örbyhus ägdes i början av 1700-talet av de Geer på Leufsta som gjorde både Leufsta och Örbyhus till fidekomiss för sin brorson, vetenskapsmannen Charles de Geer. Under de två århundraden som följde var namnet de Geer, von Platen, de la Gardie, Klingspor och Barnekow som satte sin prägel på Örbyhus.

År 1900 inköptes slottet av greve Carl Gustav von Rosen, det övertogs samma år av greve Eugene von Rosen, som lät genomföra restaurerings- och inredningarbeten.